I'm coming home.

27 februari 2010 fick jag uppleva min första jordbävning här i Chile. 8.8 på richterskalan, 1000 gånger starkare än den i Haiti. Mindre än en vecka efter denna jordbävning så kom det en till, i norra Chile. Idag, den 11 mars kom ännu en och den var 7.2 i richterskalan. Aldrig någonsin, åtminstone inte här, har detta inträffat förut. Att så många jordbävningar kommer efter en sån stor på 8.8. Efterskalvarna fortsätter även nu och hårda är de också. Jag har fått höra att detta faktiskt inte är normalt. Det ska inte komma tre jordbävningar efter varandra, efterskalven ska inte vara så hårda efter sån lång tid. Det går rykten om att ännu en jordbävning kommer att komma. De rekommenderade mig att åka hem, till min familj. Efter en massa prat och gråt har jag bestämt mig att åka hem. Jag vill verkligen inte åka hem, jag vill stanna här. Men saker händer för vissa anledningar. Jag kanske åker tillbaka hit längre fram. När Chile stabiliserat sig lite mer, när de byggt upp allt som blivit förstört. Men fan vad jag kommer sakna alla här, min familj, de jag lärt känna. Varenda en. Det är mest det som fått mig att må skit nu, jag har gråtit så mycket för att jag inte vill lämna de jag lärt känna här. För att jag inte hann njuta ordentligt av Chile. Jävla helvetes jordbävning som var tvungen att förstöra allt.. Fan fan fan!
En sån lust att skjuta mig i skallen just nu.. Men nej, jag ska komma hem till Sverige och den här gången era jävlar, ska jag komma starkare än någonsin.

With God, nothing is impossible.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0