Jag blir aldrig lycklig, vad är det här?
Jag vet varför det är såhär, så många anledningar. Anledningar som jag inte kan släppa, inte än.
Jag vill, för det börjar bli svårt men jag fortsätter att hålla tag i det här. För man vet ju aldrig? Det kanske ändras, blir till något bättre. Men det tror jag inte. För om det slutar bra, kommer jag aldrig kunna vara mig själv.
Jag ger upp, jag tänker inte kämpa mer. Det får bli exakt som det vill bli, jag orkar inte bry mig.
Nu - duschen. Sen - stan. Ciao.