Jag hatar den här känslan av att något inte riktigt är som det ska vara. Att något är fel.
Den här känslan i magen att något snart kommer att hända.
Äckliga tankar som flyger runt i min hjärna som bara väntar på att krossa mig. Dom flyger runt, väntar.
Beredda till full attack. Det har redan börjat, med små tysta tankar. Tankar som jag försöker peka fingret mot och bara glömma. Dom smyger där bara, jag hatar när dom bara smyger. Försiktiga.
När jag mår som bäst, det är då dom kommer. För att dra ner mig till den nivån jag egentligen förtjänar.

För jag förtjänar inte lycka och ljusa färger.
Jag förtjänar dödslängtan och mörkret.