Livets ironi

Det är så kul att se gamla inlägg och inse hur nere man kände sig, nästan deprimerad.
Sen så försvann allt och jag blev lycklig!
Och nu, nu är jag i samma skit igen. 

Och jag bryr mig inte om ni alla vet, om ni alla känner skadeglädje.
Jag klarar mig alltid ur skit som denna.

Ciao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0