Är trött, men ändå inte.
Känner mig som sagt allmänt nere, vet inte ens varför. Hatar det.
Jag längtar efter att få åka till Chile, samtidigt som det skrämmer mig. Kommer att bo med min moster, men det är inte samma sak som att bo med sina föräldrar. Jag får ta vara på mig själv och tala för mig själv, vilket är svårt för mig.
Jag har social fobi, uäck. Jag hatar det, jag önskar jag inte hade det. Men jag får hjälp med det, så det är väl bra.
Ska till psykologen på Måndag, efter ett låååångt uppehåll och vi får se hur det går.
Hon får väl vara stolt över mig, efter att ha gått upp på Rigoletto scenen på midnattsvisningen för New Moon.
Tusentals hjärtattatcker och ville spy varje sekund haha.

Aja, ska nog kika på tv nu.

TJA!