Har ni någon gång ogillat någon så mycket att ni får psykos bara av att sitta i samma rum som denna person? Att ni liksom ser han/hennes ansikte och vill bara ge den en käftsmäll! Även om denna person inte sagt något. Bara dens närvaro får en att tappa all tålamod och all respekt. Vad den än gör, vad den än säger så låter allt bara fel fel fel. Allt med denna person är irriterande, från dens skor till dens röst. Så har jag det nu, jag TÅL inte denna människa. Varje gång han rör sig vill jag bara skrika åt honom. Varje gång han pratar vill jag ge honom en käftsmäll, varje gång han tittar på mig vill jag skjuta honom! Fy fan alltså, detta är tortyr för mig. Jag ogillar denna människa så himla mycket att jag faktiskt mår ILLA av att ha en konversation med honom, haha det är fan hemskt! Han är den sliskigaste, jobbigaste människan ever! Han har två personligheter, en som han visar för hela världen. Den perfekta kristna pojken som ALDRIG gör eller säger något fel. Sen så har vi hans riktiga personlighet, han är äcklig! Han kan inte betee sig som en människa, han pratar med en som om man vore dum i huvudet. Han erkänner aldrig att han gjort något fel, att han behandlat mig illa. Det har aldrig skett enligt honom, det är bara mitt överdrivna sätt att reagera. Åh min GUD, du måste ge mig tolerans för denna idiot. För en dag kommer jag slå ihjäl honom och jag skämtar inte.

Som nu, nu säger han YEAH hela tiden. Han försöker hitta den perfekta amerikanska dialekten när han säger det också. Men då låter han bara äcklig och sliskig. Åh snälla får jag skjuta honom?