Deppig?
Jag? Deppig? Det kan man nog säga. Varför? Jag har ingen aning, allt känns mörkt just nu. Som förut.
Jag är helt förälskad i Berny Pålsson, en sån vacker person som upplevt så mycket. Kollar på Berny Blue dokumentären på youtube. Har valt att ladda ner resterande klipp ifall jag inte skulle ha internet längre fram. Vackra Berny.
Har ingen aning om varför jag mår såhär, det är så svårt att förklara och dom som inte förstår kommer aldrig förstå förrän de själva upplevt känslan av mörkret. För mig kommer det och går, precis som den vill. Som en inbjuden gäst. Det är kallt, jag har ont i huvudet och tankar flyger runt. Fyfan vad jag känner mig helt nere, med ångest och med grov självkadeabstinens. Det var vid dessa stunder mina vassa vänner var mitt sällskap, men inte längre. Jag lovade, aldrig mer. Dom sa att om jag föll tillbaka så gör det inget, det är sånt som händer men jag vill inte misslyckas. Som det står på Bernys sista blogg inlägg, "Om jag misslyckas så dör jag".
Jag är så känslig, humörsvängningar. Jag känner mig ensam, jag vill hem. Men om jag åker hem så har jag misslyckats även där. Jag borde lyssna på gladare låtar, inte deprimerande låtar som Nine Inch Nails - Hurt och Radiohead - Creep. Men dom är så jävla underbara dom där låtarna iallafall. Kan man kalla detta för depression? Vad kallar man det när svarta moln dyker fram och hindrar all ljus från att nå mig? Svarta moln är aldrig inbjudna att komma. Jag behöver en öl, något som lugnar ner mig. Jag måste ta mina patetiska Atarax, men jag orkar inte gå ner och hämta vatten. Om ångesten blir värre får jag väl tvinga mig själv att gå ner och hämta vatten för att svälja skit tabletterna. Mina älskade Imovane är slut, nu när jag behöver de. Dom är farliga, dom är goda. Mitt inlägg har ingen röd tråd, men det bryr jag mig inte om. Det är min blogg, jag väljer hur jag vill skriva. Shout out louds - Wish I was Dead. Jag vill ligga bredvid någon, någon som håller om mig. Inte vem som helst, någon jag gillar. Någon jag litar på, men jag litar inte på någon. Ni är alla onda. Alla förutom min familj, min älskade vackra familj som jag saknar så mycket. Jag vill hem.
Jag mår inte så bra just nu, får väl försöka ta och försöka blunda.
Now fuck off from my blogg. </3
Jag är helt förälskad i Berny Pålsson, en sån vacker person som upplevt så mycket. Kollar på Berny Blue dokumentären på youtube. Har valt att ladda ner resterande klipp ifall jag inte skulle ha internet längre fram. Vackra Berny.
Har ingen aning om varför jag mår såhär, det är så svårt att förklara och dom som inte förstår kommer aldrig förstå förrän de själva upplevt känslan av mörkret. För mig kommer det och går, precis som den vill. Som en inbjuden gäst. Det är kallt, jag har ont i huvudet och tankar flyger runt. Fyfan vad jag känner mig helt nere, med ångest och med grov självkadeabstinens. Det var vid dessa stunder mina vassa vänner var mitt sällskap, men inte längre. Jag lovade, aldrig mer. Dom sa att om jag föll tillbaka så gör det inget, det är sånt som händer men jag vill inte misslyckas. Som det står på Bernys sista blogg inlägg, "Om jag misslyckas så dör jag".
Jag är så känslig, humörsvängningar. Jag känner mig ensam, jag vill hem. Men om jag åker hem så har jag misslyckats även där. Jag borde lyssna på gladare låtar, inte deprimerande låtar som Nine Inch Nails - Hurt och Radiohead - Creep. Men dom är så jävla underbara dom där låtarna iallafall. Kan man kalla detta för depression? Vad kallar man det när svarta moln dyker fram och hindrar all ljus från att nå mig? Svarta moln är aldrig inbjudna att komma. Jag behöver en öl, något som lugnar ner mig. Jag måste ta mina patetiska Atarax, men jag orkar inte gå ner och hämta vatten. Om ångesten blir värre får jag väl tvinga mig själv att gå ner och hämta vatten för att svälja skit tabletterna. Mina älskade Imovane är slut, nu när jag behöver de. Dom är farliga, dom är goda. Mitt inlägg har ingen röd tråd, men det bryr jag mig inte om. Det är min blogg, jag väljer hur jag vill skriva. Shout out louds - Wish I was Dead. Jag vill ligga bredvid någon, någon som håller om mig. Inte vem som helst, någon jag gillar. Någon jag litar på, men jag litar inte på någon. Ni är alla onda. Alla förutom min familj, min älskade vackra familj som jag saknar så mycket. Jag vill hem.
Jag mår inte så bra just nu, får väl försöka ta och försöka blunda.
Now fuck off from my blogg. </3
Kommentarer
Postat av: z
tråkigt att höra att de e sådär, like ur blogg iaf o keep it up!
