Att jag ringer upp någon som jag inte har pratat med i över sju månader är ren idioti. Särskilt när den andre har gjort väldigt klart för sig att inte den inte vill ha något med mig att göra. Särskilt när man har sagt detsamma till den andre. Jag ligger i Spanien med 40 graders värme, glad att solen strålar och fåglarna kvittrar. Men är jag lycklig? Nej det är jag inte. Jag har inte vart lycklig på väldigt länge, senast jag var lycklig var det för cirka sju månader sen. Jag är en idiot, att jag fortfarande inte har lärt mig. Efter sju månader.. Jag vill hem, hem till Sverige. Hem där människor älskar mig, även om han är där. Även om personen som hatar mig mest i världen är där, personen som blockat en hah. Jag vill hem.

Jag hatar dig så mycket, jag hatar att du fortfarande finns i mina tankar. Hatar att jag pratar om dig så fort jag har chansen. Jag hatar dig för att jag aldrig kommer att älska någon annan än dig, jag hatar att jag bara vill ha dig. Jag hatar dig för att jag saknar dig. Jag hatar mig själv mer för att jag tillåter mig själv känna så här.
Men nu ska jag tillbaka till min bubbla, jag ska stänga in mig i min värld igen och låtsats som om du inte betyder något. Jag ska till mina tankar där jag mår bättre utan dig. Jag går tillbaka till min lögn, där jag inte saknar dig.






Jag älskar dig A..