Kommer jag kunna vara redo för ett förhållande? Jag vet faktiskt inte. Varför?
Min hjärna är för uppknullad, jag kan inte tänka klart. Jag litar inte på någon! Fan fan fan!
Varför var jag tvungen att bli så mentalt förstörd egentligen? Jag önska jag var naiv och  trodde på nästan allt alla sa till mig, men nej. Nej nej, jag var tvungen att bli så förstörd att allt gör ont, det minsta lilla. Allt misstolkar jag till något negativt, det finns alltid ett dubbelt budskap i allt ni säger, det finns alltid en annan anledning till varför ni är trevliga. Ni vill något annat, ni utnyttjar mig bara.
Jag vill inte tänka så, jag vill verkligen känna mig älskad. Älskad för den jag är, utan några baktankar.
Men varför dyker alla jävla tankar om att människor inte bryr sig om mig på riktigt, att de faktiskt inte gillar mig eller gillar mig, men skiter i mig..


Vad har du gjort med mig..?