Mitt på dagen liksom.

Jag har typ en hat kärlek mot min blogg haha. Eller det har jag mot typ allt och alla.
Jag kan skriva glatt ena dagen för att nästa dag ha väldigt låga texter, inte deprimerade men låga texter.
Texter som är riktade till någon eller något och texter som bara dyker fram från ingenstans.
Det jag har hatar är att jag kan vara ute eller ifrån datorn och en underbar text dyker upp i min hjärna. Jag vet exakt vad och hur och när jag skriva min text. Men sen när jag väl sätter mig framför datorn, ajdå, då försvinner allt.
Om det inte är texten som försvinner så är det lusten som har flygit ut genom fönstret.

Sen så förvånas jag över varför man väljer att läsa min blogg. 
Det finns absolut ingenting intressant att läsa. Det är typ sex personer som klickar in i min blogg då och då.
Det är Mamma, Jimmy, Syster, Clarisa, Lisa och Ava. Hur jag vet det är för att dom tre sista brukar kommenterera bloggen och dom tre första brukar fråga mig, face to face, what the fuck the problem is haha.
Resten? No clue. Kan inte heller fråga vilka ni är, för ni kommer ändå inte svara. Så bra känner jag er ;)

En annan grej om min blogg. Nej, den följer ingen röd tråd. Texter och tankar dyker upp här och där. 
Ibland måste man tänka som mig för att förstå vad fan jag menar.
Och som ni ser, det är ingen modeblogg, ingen (absolut ingen) mamma blogg, en personlighetstörning som Kissie eller en liten tös man vill örfila så fort man får chansen som den där Micah. Som btw dessutom är en MAMMA blogg..
Jag tycker att Tjejjouren ska vara stolta över att ha henne som förebild.
Tusentals ungdomar kan nu gå in på Micha's blogg och sedan identifiera sig själva, bli som henne eller utreda sig själva.- Tack Tjejjouren för dom positiva förebilderna vi har! :D (ironi så det bara SKVÄTTER över hela er skärm)

Jag hoppas ni förstår, Micah är ingen förebild. Vart ser ni förebilden?
Hon skadar sig själv och lägger upp bilder på det. Hon blir "våldtagen" och skriver ut det i en blogg där hon har tusentals läsare. Nej hon är inte "starkare" tjej för att hon kan prata öppen om det som hänt henne.
Hon mår inte bra någonstans, inte i kroppen och inte i själen och allra minst i hjärnan. 
Så för hennes unges skull, inte ens för Michas egna skull utan för hennes UNGES skull, hoppas jag att hon blir en "normal" människa.

Öh, som ni ser så tappa jag bort den röda tråden igen.
Nu ska jag ändå sluta för som ni vet, this woman has shit to do.
Haha, ne. Jag ska till soffan och dricka öl och göra absolut INGENTING.
Hejdå.


En väldigt sexig Sindy, er kära bloggare! Peace & Love <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0