Detta inlägg går ut till alla er haters, ni som sårat mig och ni som aldrig funnits vid min sida.
Jag vill tacka varenda en av er.
Ni som har snackat skit om mig bakom min rygg, ni som hatar mig, ni som sårat mig både fysiskt och psykiskt.
Ni som kränkt mig och nedvärderat mig, ni som spottat mig rakt i ansiktet av er ignorans, attityd och barnfasoner. Jag tackar er som fått mig att gråta och önskat att livet skulle ta slut.
Återigen, jag tackar er.
För hade det inte vart för er hade jag inte haft det livet jag har nu och jag hade inte vart den jag är idag.
Tack för att ni behandlat mig som luft.
För jag har insett att det inte är mig det är fel på, det är er det är fel på.
Det är ni som inte är nöjda med era liv och antagligen är det något jag har eller är som ni aldrig kommer få eller vara.
Det går ut till varenda en av er, särskilt ni som tänker "kan hon mena mig?".
För tänker du så, så har du nog säkert gjort något.
Jag tackar och bugar för knuffen ni gav mig så jag förstod hur denna värld egentligen funkar.
Som medan ni är där ni är nu, alltså på samma plats som för typ 10 år sen, så är jag tre steg före er. Med ett vackert leende på läpparna och ett liv ni önskade ni hade.

Tack och hej från er älskade Sindy!