Vad har jag hittat på nu? ;)

Kommer jag kunna vara redo för ett förhållande? Jag vet faktiskt inte. Varför?
Min hjärna är för uppknullad, jag kan inte tänka klart. Jag litar inte på någon! Fan fan fan!
Varför var jag tvungen att bli så mentalt förstörd egentligen? Jag önska jag var naiv och  trodde på nästan allt alla sa till mig, men nej. Nej nej, jag var tvungen att bli så förstörd att allt gör ont, det minsta lilla. Allt misstolkar jag till något negativt, det finns alltid ett dubbelt budskap i allt ni säger, det finns alltid en annan anledning till varför ni är trevliga. Ni vill något annat, ni utnyttjar mig bara.
Jag vill inte tänka så, jag vill verkligen känna mig älskad. Älskad för den jag är, utan några baktankar.
Men varför dyker alla jävla tankar om att människor inte bryr sig om mig på riktigt, att de faktiskt inte gillar mig eller gillar mig, men skiter i mig..


Vad har du gjort med mig..?

Vi kristna sitter inte och skratter rakt i ansiktet på er för att ni är atesiter, visa oss lite mer respekt och låt oss tro på vad vi vill tro på. Tack.

Här i Chile mår jag bra, jag gillar det och jag njuter av varenda dag som Gud ger mig här. Men jag saknar Sverige också eller rättare sagt saknar jag mer människorna i Sverige. Familjen, vännerna, han. Jag kommer att komma hem tidigare än tänkt, I think. Det är vad jag har planerat just nu, men man vet aldrig hur framtiden blir. Vart kommer "Oh nej.." ifrån då? Hur kommer det sig att den dyker upp här?
För att jag såg en bild på Stockholm. Jag såg den och jag fick en klump i magen, en spykänsla. Jag vill inte dit. Det är för tidigt för mig att komma hem nu, efter snart två månader. Det är för tidigt. Det gör fortfarande ont och jag vill komma hem frisk. Frisk fysiskt och psykiskt. Jag vill inte komma hem och börja känna tårarna som rinner så fort jag ligger i min säng, nej jag vill kunna le och vara lycklig för att jag är hemma. Ingen ångest. Inga minnen, jag vill inte ha några minnen alls. Jag har lärt mig min läxa, men snälla låt mig glömma för jag vill inte minnas. Jag älskar inte, jag hatar. Jag känner bara hat och ingen kärlek.

Så en sak är nu säkert.
Jag lämnar inte Chile förrän jag har förlåtit och glömt. Inte förrän jag kan säga med ett leende på mina läppar och ett starkt hjärta "Jag är lycklig".




God natt.

Idag fyller bebis 22 år, gammal gubbe är han nu! :D

Ja må han leva, ja må han leva
ja må han leva uti hundrade ååååår
ja visst ska han leva, ja visst ska han leva ja visst ska han leva
uti hundrade ååååååååår!

Hipp hipp HURRAA!


Va tråkig födelsedagssången är egentligen... aja..

Grattis bebis! Te quiero mucho <3

Muse - Hysteria <3

Jag vill ha kläder! Jag vill ha kommentarer! Jag vill ha klorfritt vatten! Jag vill ha WiFi! Jag vill sova! Jag vill, jag vill, jag vill! Men jag har inte!
Nej men seriöst, jag vill ha mina kläder och mina älskade skor som väntar på mig hemma i Sverige. Min resväska var full när jag kom hit, hur sjutton ska jag kunna nya köpa kläder här? Ja, detta är mina otroligt djupa funderingar jag har klockan två på natten här i Chile. I-landsproblem i ett U-land, väldigt intressant.

Nej, mina tankar är ännu djupara. Väldigt ointressanta kan jag säga redan nu. Det vet man när man läst bara ett enda inlägg här på min sketna blogg. Det har varit en väldigt skum dag idag, har vart lätt irriterad och är det även nu. Jag är trött, irriterad, psykad. Vet inte ens vad jag skriver här, det här jävla inlägget har tagit mig typ en timme att skriva.

Hej då!


Gammal bild.

+ Respekt - Du kommer inte någonstans med mig utan respekt. Utan respekt, dra.

+ Kärlek - Älska mig för den jag är så kommer jag att älska dig som den du är. Be mig inte att ändras, om inte du själv kan göra det.

+ Offra - Vi offrar alla en del i ett förhållande, för att vi älskar. Om inte du kan ge, var inte i ett förhållande. Du kommer inte att ge förgäves, för du kommer att även få.


Jag är komplicerad, jag vet det. Jag är barnslig och gnällig, jag vill att man tar hand om mig. Jag vill att man visar mig kärlek, så mycket som möjligt och så ofta man kan. Kyssar, kramar, blickar. Säg aldrig att du älskar mig om du inte menar det, säg det aldrig som om ordet älska inte betydde något. Kasta inte runt ordet som om det vore vad som helst. Säg det, mena det även om jag är sur och tjatig och jobbig. Ljug inte för mig, för sanningen segrar och den dyker alltid upp. Förr eller senare. Skäms inte för mig, ha tålamod med mig och försök förstå mig när jag förklarar saker. Lyssna på det jag säger, för vissa hör men lyssnar inte. In genom ena örat och ut genom den andra. Respektera mina val, när jag säger nej så är det nej. Jag må vara komplicerad, men när jag får din kärlek så ger jag all min kärlek och lite till. Jag är inte världens bästa, men jag kommer alltid att försöka vara det.

I love it when you make me smile.

Hillsong United - Hosanna



Jag känner mig inte stolt när jag erkänner att minnena fortfarande sårar mig. Tårarna dyker fortfarande upp. Inte för att jag förlorat något som aldrig betytt något, men för att jag lät det pågå så länge. För att jag gjorde det till en illusion. Jag har nog aldrig nedvärderat mig så mycket som då. Jag fick inte respekten jag förtjänade och pga gav jag inte heller någon respekt alls. Jag ignorerade tanken att jag faktiskt kunde klara av mitt liv, alldeles själv. Utan någon annan som stod bredvid mig, du behövdes inte. Men varför dyker isåfall tårarna upp? För att jag känner mig dum, grundlurad på något som ni kallar för kärlek. Min vän, det vore en förolämpning att kalla det vi hade för kärlek. Vad blev konsekvenserna för det nu då? Jo, jag kan inte lita på någon. Det är som en röst som säger till mig "Han ljuger, han ljuger. Han utnyttjar dig. Du är inte värd något alls. Det är bara ord, inga känslor, ingen verkstad". Jag vill inte känna så, jag vill kunna lita på folk. Kanske inte till hundra procent på en gång, men fan tjugo procent duger lika mycket. Det duger för mig, det lär byggas upp med tiden.
Jag hatar dig för att ditt skit fortfarande påverkar mig så mycket, jag längtar till den dagen jag glömt bort dig.
Jag ber till Gud varje dag för att förlåta och glömma, den dagen kommer jag att vara lycklig. Bara den dagen kan göra mig lycklig, inget annat.

Det är svårt att välja kläder som man ska ha på sig när man ser ut som en fet padda! Usch och blä, usch och blä! Tur att jag börjat träna lite här i Viña, längtar efter att få kunne gå på promenad en gång om dagen. Nu när jag har internet, lite då och då, ska jag försöka uppdatera lite oftare. Eftersom jag inte haft ordentlig internet i Viña, förutom iPhonen som jag fick låna, så har det vart svårt att logga in på bloggen och skriva. Ångest! Vattnet har inte försvunnit än, den ska tydligen bort på onsdag så vi har nästan två dagar till av att njuta av vattnet haha.
Dessutom har jag inte hunnit läsa två av mina favorit bloggar, gossips.se och finest.se/falsksanning, på länge. Igår hann jag läsa gossips.se lite haha! Otroligt vad mycket man har missat. Den dära Paow till exempel, henne gillade jag förut. Hon var helt OK, men nu med sina smårasistiska inlägg så har hon verkligen förstört för sig själv. Vissa saker har hon rätt i, att vissa "invandrare" inte har någon respekt alls mot kvinnor. Men lilla gumman, det gäller inte bara för er blondiner och svenskar, det har hänt mig också. Flera gånger tyvärr.. nej men nu har jag inte tid att skriva mer om detta. Får göra det senare, nu måste jag dra!

Tudeluu!

Ja, då har man upplevt sin första jordbävning. Dessutom var men helt ensam, utan sin familj i ett annat land när man upplevde detta haha. Iofs var jag med pappas släktningar, men det är inte samma sak som att vara med sin familj. Här har vi äntligen EL, woho! Men vattnet kommer dom att ta bort snart, så vi ska iväg och köpa vatten så att vi har. Måste dra, byebye!

Low, very low. Med en jävla abstinens, jag hatar det. Känner mig som en drogmissbrukare när jag kliar mina händer och armar och inte kan sitta still. Detta börjar bli jobbigt, särskilt när man har lovat att inte göra om det. Ska dricka klart mitt te, prata klart med kusinvitamin och börja packa ner resten.

Hej svejs

Jag? Deppig? Det kan man nog säga. Varför? Jag har ingen aning, allt känns mörkt just nu. Som förut.
Jag är helt förälskad i Berny Pålsson, en sån vacker person som upplevt så mycket. Kollar på Berny Blue dokumentären på youtube. Har valt att ladda ner resterande klipp ifall jag inte skulle ha internet längre fram. Vackra Berny.
Har ingen aning om varför jag mår såhär, det är så svårt att förklara och dom som inte förstår kommer aldrig förstå förrän de själva upplevt känslan av mörkret. För mig kommer det och går, precis som den vill. Som en inbjuden gäst. Det är kallt, jag har ont i huvudet och tankar flyger runt. Fyfan vad jag känner mig helt nere, med ångest och med grov självkadeabstinens. Det var vid dessa stunder mina vassa vänner var mitt sällskap, men inte längre. Jag lovade, aldrig mer. Dom sa att om jag föll tillbaka så gör det inget, det är sånt som händer men jag vill inte misslyckas. Som det står på Bernys sista blogg inlägg, "Om jag misslyckas så dör jag".
Jag är så känslig, humörsvängningar. Jag känner mig ensam, jag vill hem. Men om jag åker hem så har jag misslyckats även där. Jag borde lyssna på gladare låtar, inte deprimerande låtar som Nine Inch Nails - Hurt och Radiohead - Creep. Men dom är så jävla underbara dom där låtarna iallafall. Kan man kalla detta för depression? Vad kallar man det när svarta moln dyker fram och hindrar all ljus från att nå mig? Svarta moln är aldrig inbjudna att komma. Jag behöver en öl, något som lugnar ner mig. Jag måste ta mina patetiska Atarax, men jag orkar inte gå ner och hämta vatten. Om ångesten blir värre får jag väl tvinga mig själv att gå ner och hämta vatten för att svälja skit tabletterna. Mina älskade Imovane är slut, nu när jag behöver de. Dom är farliga, dom är goda. Mitt inlägg har ingen röd tråd, men det bryr jag mig inte om. Det är min blogg, jag väljer hur jag vill skriva. Shout out louds - Wish I was Dead. Jag vill ligga bredvid någon, någon som håller om mig. Inte vem som helst, någon jag gillar. Någon jag litar på, men jag litar inte på någon. Ni är alla onda. Alla förutom min familj, min älskade vackra familj som jag saknar så mycket. Jag vill hem.
Jag mår inte så bra just nu, får väl försöka ta och försöka blunda.

Now fuck off from my blogg. </3

..vafan. Gillar dig inte just nu vettu.

Återigen har Google räddat mitt och laptopens liv. Hela skit skärmen roterades så allt blev upp och ner. Startade om datorn, twice men detta löste inte problemet. Sedan var det dags för Google, the real shit. Googlade "skärm upp och ned" och fick svar direkt. Självklart var svaret i någon forum, men tack vare älskade Google så hittade jag det. Så once again, thank God for Google <3

Trött som fan, däcka en stund po soffan men dags att rycka upp sig. Nu ska man fixa mojitos och dricka sig glad. Peace <3